Depression är vanligt bland personer med kronisk smärta. Sambandet mellan kronisk smärta och depression går åt båda håll: långvarig smärta kan leda till depression, medan depression kan förvärra smärtupplevelsen och göra det svårare att hantera det dagliga livet. Denna tvåvägsrelation gör ofta att det är svårt att avgöra vad som kom först.

Kronisk smärta påverkar livet på många sätt som kan leda till depression. Ihållande smärta begränsar ofta ens förmåga att arbeta, träna, delta i sociala aktiviteter och utföra dagliga sysslor. Detta kan orsaka känslor av frustration, hopplöshet och isolering. Många upplever att deras identitet och självkänsla påverkas när de inte längre kan göra de saker de brukade. Några känner sig missförstådda av de som är runt dem, särskilt när smärtan är osynlig eller svår att förklara.

Sömnstörningar, trötthet och konstant obehag utmattar både kropp och sinne, vilket ökar risken för depressiva symtom. Många tappar intresset för aktiviteter de en gång tyckte var meningsfulla, och några upplever svårigheter med koncentration och minne. Känslor av skuld eller värdelöshet kan uppstå, särskilt om man känner sig som en börda för andra.

Det finns biologiska kopplingar mellan kronisk smärta och depression. Båda tillstånden påverkar hjärnan och kroppens system som reglerar smärtupplevelse och humör. Detta innebär att långvarig smärta kan öka risken för depression, och depression kan samtidigt intensifiera smärtupplevelsen. På så sätt kan de två tillstånden skapa en negativ spiral där smärta och lågt humör förstärker varandra.