Spinalstenos är en förträngning av ryggradskanalen, vilket ger mindre plats för ryggmärgen och de nerver som utgår från den. Förträngningen uppstår oftast nederst i nacken eller ländryggen som en del av åldersrelaterade förändringar i ryggraden, även kallad artros. Orsaken kan vara förtjockning av ben, ligament, ledkapslar eller små utbuktningar på disken (mellankotskivan). Om trycket beror på en diskutbuktning kallas det diskbråck.

Ryggmärgen ligger skyddad i ryggradskanalen, varifrån nerver förgrenar sig ut i kroppen. Om kanalen blir för trång kan tryck uppstå på ryggmärgen eller nervrötterna.
Symtomen beror på var förträngningen sitter. I ländryggen är det vanligt med smärta, känselrubbningar eller tyngdkänsla i benen, som förvärras vid gång eller stående och lindras vid framåtböjning eller sittande. Smärtan kan stråla ut i benen, och vissa upplever samtidig ryggsmärta eller nedsatt muskelkraft. I svåra fall kan blåsa, tarmfunktion eller känsel i underlivet påverkas.

Om förträngningen sitter i nacken kan nedsatt kraft och känselrubbningar uppstå i armar och i värre fall även i benen, vilket kan ge gångsvårigheter. I sällsynta fall påverkas blåsa och tarm. Tillståndet utvecklas oftast långsamt, men symtomen förvärras inte alltid. Hos vissa försvinner eller minskar symtomen efter några år, medan andra har oförändrade besvär under längre tid.

Spinalstenos förekommer hos både män och kvinnor, oftast efter 50–60 års ålder. De flesta är över 70 år när de får tillståndet. Ärftliga faktorer kan spela roll, medan fysisk belastning har begränsad betydelse.