En diskbråck uppstår när den mjuka, geléaktiga kärnan i en broskskiva (disk) mellan ryggkotorna bryter igenom den omgivande bindvävsringen och bildar en utbuktning mot ryggradskanalen. Denna utbuktning kan trycka på nervrötter eller ryggmärgen, vilket kan orsaka smärta och andra symtom.

Ryggraden består av kotor, ligament och diskar som fungerar som stötdämpare och möjliggör rörelse. Diskarna består av en yttre bindvävsring och en inre mjuk kärna. När bindvävsringen försvagas – ofta som följd av åldrande eller skador – kan den mjuka kärnan pressas ut, vilket leder till ett diskbråck.

Diskbråck förekommer oftast i ländryggen och i mindre grad i nacken. I mer sällsynta fall kan det även drabba bröstryggen. När ett diskbråck trycker på en nerv upplever man typiskt smärta som kan stråla ut i ben, skinkor eller fötter vid ländryggsbråck och ut i armar eller händer vid nackbråck. Smärtan kan förvärras vid hosta, lyft eller rörelse av ryggen. Vissa upplever även känselstörningar eller nedsatt muskelkraft, och i sällsynta fall kan tryck på ryggmärgen leda till gångsvårigheter samt problem med urinering eller sexuell funktion.

Symtomen vid diskbråck varierar. För vissa kan tillståndet vara mycket smärtsamt och begränsande, medan andra kan ha ett diskbråck utan märkbara symtom. I många fall försvinner symtomen av sig själva inom 3–6 månader vid avlastning av ryggen och riktad träning.

Diskbråck kan drabba alla åldersgrupper och uppstår främst på grund av degenerativa förändringar i ryggraden som följd av åldrande eller skador.