Bechterews sjukdom, även kallad ankyloserande spondylit, är en kronisk autoimmun sjukdom som orsakar inflammation i ryggraden, bäckenlederna och ibland i större leder som höfter, axlar eller knän. Tillståndet är den vanligaste formen av ryggradsartros och uppstår på grund av inflammation vid fästena för ligament, senor och ledkapslar, särskilt i rygg, bäcken och bröstkorg.

Sjukdomen orsakas av en kombination av ärftliga faktorer och miljöpåverkan. Cirka 90 % av patienterna har vävnadstypen HLA-B27, som bara finns hos en mindre del av befolkningen. Har man denna vävnadstyp ökar risken betydligt, men infektioner kan också spela en roll som utlösande faktor.

Bechterews sjukdom utvecklas gradvis, typiskt i 20–30-årsåldern, och är vanligast hos män. Cirka 0,1–0,5 % av befolkningen är drabbad.

Det mest typiska symtomet är stelhet och smärta i länd-, bröst- eller halsryggen, ofta värst på morgonen eller efter vila. Smärtan lindras vanligen vid rörelse, men inte i vila, och nattliga smärtor kan tvinga en att stiga upp för att röra sig. Smärtan kan sprida sig upp längs ryggraden och ge nedsatt rörlighet och andningssvårigheter. Många upplever också inflammation i höfter, axlar, knän eller akillessenan.

Cirka en fjärdedel får inflammation i regnbågshinnan (uveit) med rött öga, smärta och ljuskänslighet. I sällsynta fall kan sjukdomen orsaka hjärtrytmrubbningar, inflammation i hjärtklaffarna eller stelare lungor. Allmänna symtom kan vara viktnedgång, trötthet, feber eller minskad aptit.

Sjukdomen kan variera från milda besvär till uttalad sammanväxning av ben, vilket kan göra ryggraden stel. De flesta behåller dock sin arbetsförmåga trots sjukdomens kroniska förlopp.